Nya informationsflöden för arkeologiska undersökningar?

I ett tidigare inlägg förde jag fram några problem som finns i uppdragsarkeologins antikvariska minne och som hindrar att den undersökande arkeologins potential nyttjas fullt ut:

• Det saknas möjlighet att få samlad information om en arkeologisk undersökning – att det är utförd, varför, var, när, hur och den genomfördes och vem som gjorde det och inte minst vad som blev resultatet.
• Ingen tar hand och slutförvarar digital arkeologisk dokumentation som skapas vid undersökningar. Tusentals arkeologiska undersökningar som dokumenterats med digitala metoder saknar en central lagringsplats och en yta där dokumentationen kan förmedlas och användas.
• Det är i de flesta fall kostnadskrävande och svårt att införliva arkeologiska föremål i museernas samlingar och hantera deras digitala metadata på ett effektivt sätt. Många museer släpar efter när det gäller dokumentation och förmedling av de arkeologiska samlingarna.

Det finns ytterligare ett och annat problem som är av mer detaljerad karaktär: Det är svårt att identifiera (och märka upp) en undersökning och det material som tas fram på undersökningen. Det antikvariska systemet borde berikas med en unik identitet för varje undersökning i stället för den ganska klumpiga konstruktion som finns idag där ett diarienummer för ett beslut i kombination med ett fornlämningsnummer identifierar undersökningen. Problemet är nämligen att samma beslut kan generera flera undersökningar.

Flera undersökare, som t.ex. UV, har redan implementerat unika identiteter på sina undersökningar som fungerar lokalt inom organisationen. Det finns också ett behov av en global identitet som gäller hanteringen av allt dokumentationsmaterial som genereras under Kulturmiljölagen (KML). Denna identitet skulle kunna genereras av undersökaren i ett centralt undersökningsregister via ett webbgränssnitt efter inloggning. Identiteten skulle följa med allt material som genereras av undersökningen: fynd, dokumentation, inmätningar, fotografier, rapporter etc.

Att hämta ut en identitet skulle kunna vara starten på ett nytt sätt och ett nytt flöde att hantera och förmedla information om t ex arkeologiska undersökningar.

Vi tänker oss ett exempel där en husbyggnation föranleder att ett gravfält och en liten boplats ska undersökas kring ett impediment:

Handläggningsskedet

1. Beslut om undersökning från Länsstyrelsen. Beslutet innehåller vilka fornlämningar som berörs.

2. Undersökaren formerar två undersökningar, en för gravfältet på impedimentet och en för boplatsen ute i åkern. En undersökning definieras som en specifik plats, som undersökts av en viss personal, vid ett visst tillfälle och som numrerar föremål inom en och samma nummerserie. Det handlar om hur undersökaren själv organiserar sitt arbete

3. Undersökaren går till undersökningsregistret, loggar in och hämtar ut två undersökningsidentiteter (via ett webbformulär). Vi kan benämna dessa två 1234 och 1235. Identiteten används för att identifiera undersökningen och det är tillika primärnyckeln i ett undersökningsregister. Identiteten ersätter tidigare märkning med diarienummer och annat otyg. Undersökningarna får då två också persistenta identiteter som kan användas ute på nätet för att referera undersökningarna (sk. URI:s):

• ://kulturmiljodata.se/arkeologi/uv/1234 – den ena undersökningen
• ://kulturmiljodata.se/arkeologi/uv/1235 – den andra undersökningen

4. I samband med att undersökaren hämtar ut identiteterna så genomför denne en koppling mellan undersökningsidentiteten, fornlämningarna och beslutshandlingar. Dessutom sparas i detta skede ett antal andra grundfakta om undersökningen: när undersökningen ska genomföras, vem som är ansvarig mm. Ett huvud i ett undersökningsregister etableras. Det borde även vara naturligt att ladda upp undersökningsplanen som ett PDF-dokument. Två poster i undersökningsregistret har därmed skapats. Vi (och alla andra intresserade) vet därmed en hel del redan innan undersökningen:

• Att det ska genomföras en undersökning
• Vem som ska genomföra undersökningen: Institution (undersökarens profil i registret) och ansvarig person
• Varför den ska genomföras (från beslutet)
• Var den ska genomföras (från fornlämningarnas läge)
• När den ska genomföras (från planen)
• Vilka frågeställningar som ligger bakom undersökningen är (från undersökningsplanen)

Undersökningsskedet

5.  Undersökaren kan hela tiden logga in och modifiera metadata om undersökningen. Bl a borde det vara möjligt att lägga in en länk till en grävblogg eller dylikt och annonsera andra händelser på undersökningen som visningar, arkeologidagar, spännande nya fynd etc. Så länge undersökningen är aktiv är detta en av undersökningens  ”hemsidor”.

6. Allt information som skapas under undersökningen märks upp med undersökningsidentiteten. Ett anläggningsnummer kan ses som 1234/A8, ett föremål som 1234/F1:

• ://kulturmiljodata.se/arkeologi/uv/1234/context/A8 – en anläggning
• ://kulturmiljodata.se/arkeologi/uv/1235/object/F11 – ett föremål

Varje komponent i uppdragsarkeologin får då direkt en unik identitet. Undersökaren anger identiteten på fyndetiketter som då inte behöver bytas ut på museet. Tack för det KML-systemet!

7. Efter avlutad undersökning loggar undersökaren in igen och redovisar resultat från undersökningen och andra metadata – första steget i en slutredovisning. Nu övergår sidan till att bli undersökningens minne.

Rapportskedet

8. När rapporten är klar så sker det andra steget av slutredovisningen. Nu avslutas undersökningen, fakta om genomförandet skrivs in, rapporten laddas upp i PDF-format, digitala primärdata (i XML-format; metadata om fynd, undersökningssammanhang, tolkade sammanhang, inmätningar och digitala planritningar) laddas upp till grävlagret, genom registrets uppladdningsgränssnitt. Annan relevant information laddas upp eller pekas ut var den ligger (fotografier, dokument etc.). Vi vet nu ännu mer om undersökningen:

• Fakta om genomförandet
• Övergripande resultat
• Detaljerade resultat (genom rapporten)
• Vi får tillgång till digitala primärdata från undersökningen
• Vi får hänvisningar till andra resurser som beskriver undersökningen

9. Undersökningens formella del stängs och kan betraktas som ett arkiv. Andra delar som rör tolkningar kan förbli öppna. Undersökaren kan välja om andra (som forskare och studenter) ska kunna lägga till förädlad information till undersökningen. Forskare och studenter kan kanske kunna ladda ner och förädla informationen och kanske även ladda upp förädlade dataset som lagras bredvid originaldata. Undersökningens atomära byggstenar kanske rent av kan pusslas ihop på nya sätt med nya tolkningar?

10. Föremålen kan nu slutligen accederas av det museum som blivit utpekad i fyndfördelningen. Museet hämtar då ner metadata om föremålen från undersökningsregistrets grävlager till sitt eget föremålsinformationssystem via ett API. Importen sker mot standardiserade datamängder, i en standardiserad struktur med standardiserade protokoll och kan därför strömlinjeformas och automatiseras i hög grad – en digital direktaccession av metadata. Kopplingar till grävningen och dess undersökta sammanhang är tillgängliga genom i grävlagrets API och behöver därför inte hanteras lokalt i museets databas. Ett föremål i museets databas pekar bara ut den grav som den kommer från med en länk. I grävlagret har graven sin egen sida som håller dessa metadata och fakta. Föremålen har kvar sin grävkontext och har fått ett nytt museikontext.