Utan energi och framtidstro

Posted on mar 16, 2011 in Digitala museer | 6 Comments

Under början på veckan hölls som jag tidigare noterat Riksantikvarieämbetets arkeologikonferens Tema rapportering  – Vad blir kvar efter grävningen? Den samlade ca 150 personer verksamma inom uppdragsarkeologin, kulturmiljövården, forskning och museerna. Konferensen hölls i Historiska museets lokaler. Det var ett bra arrangemang, ett spännande program, relevanta frågor och teman och genomgående bra presentationer, men jag tror att få var nöjda, stimulerade och fulla av energi, handlingskraft och framåtanda när vi gick därifrån. Tvärt om.

Jag har varit borta från uppdragsarkeologin i precis tio år och i stället arbetat med musei- och kulturarvsinformation i processerna efter undersökningen. Vi alla – här var många bekanta ansikten från förr (kul att ses igen!) – har med några få undantag åldrats, blivit lite rundare och mer grå- eller tunnhåriga och klokare. Men frågorna var dem samma. Det känns som att tiden har stått still inom arkeologin. Det är samma diskussion om rapporten och rapportens utformning, målgrupper och målgruppsstyrning. Samma frågor runt moderna standarder och infrastrukturer. Samma brist på arkiveringsmöjligheter för digital information. Samma diskussioner om kunskap och behov av synteser. Samma tidsbrist att reflektera över den genomförda arkeologin. Samma undran över vem som ”äger frågan”, motiverar varför vi håller på och sätter upp spelregler. Samma efterfrågan efter en ryggrad som håller uppe och samordnar uppdragsarkeologin.

Nytt är emellertid det nästan onämnbara hotet om en fullskalekommersialisering av uppdragsarkeologin som tyngde mötet som en molande post-konferensmiddag-huvudvärk men som ingen kunde ge en Treo.

Den samlade kompetensen på konferensen är anmärkningsvärd. När jag började som arkeolog räknade vi månader i fält när vi konkurrerade om grävjobb och rankades på listor (jag kom till 48 innan jag slutade räkna). Det kanske man har slutat med nu. Men om man räknar ihop den samlade erfarenheten av kulturmiljövård och uppdragsarkeologi i auditoriet på konferensen så svindlar det en aning. Det fanns en otrolig kompetens, kunskap och erfarenhet samlad i ett rum. Jag uppskattar det till att den genomsnittliga tjänstetiden, branscherfarenhet per deltagande person, var ca 15 år (anmälningsavgiften hindrade nog yngre studenter och säsongsanställda). Det betyder att vår gemensamma erfarenhet sträcker sig långt tillbaka till förromersk järnålder om vi staplar åren efter varandra. Mer än 2250 års erfarenhet av arkeologi. Det är en hel del kunskap om det förflutna och om hur arkeologi ska bedrivas. Hur får man all den erfarenhet och kunskap som finns i systemet att skapa bra, bred och relevant arkeologi? Vem plockar upp och axlar ansvaret för arkeologin igen? Det är nog det som jag undrar mest över efter konferensen.

Mitt eget betongarschel-centralistiska, positivistiska och informationskramande inlägg finns att titta på här.  Men vem, undrar jag nu, är intresserad att vara med och förverkliga en nationell infrastruktur för uppdragsarkeologin i en tid som denna?

Vi vet vad som behövs göras och varför. Vet vet hur vi kan göra det. Vem ser till att det blir gjort?

6 Comments

  1. Sven Rentzhog
    16 mars, 2011

    Det är inte försent att förhindra att exploatörerna ska få välja utförare själva. Hur tänker RAÄ i denna fråga?

    Reply
  2. Ulf Bodin
    16 mars, 2011

    De nya förslagen berördes egentligen inte alls på konferensen (men både Torun Z och Mathias B kunde inte riktigt hålla sig i sina presentationer), annat än som deppig sömngas över de flesta. Jag tror att dels är förslaget var så nytt att programmet redan var satt och dels att frågan är så stor och genomgripande att den riskerade att förlama hela den övriga diskussionen. Det gjordes inga uttalanden från RAÄ.

    Reply
  3. Magnus Rolöf
    16 mars, 2011

    Jag håller med dig i din analys, tyvärr. Man kan säga aldrig så många bra saker på en aldrig så lång konferens, men om man har ett möte som inte egentligen syftar till något, då faller det ju platt. Det var ju ganska tydligt att RAÄ inte tänker ta täten i någon av de frågor du ställer, och auditoriet uppmanades faktiskt också att gå hem och ”göra något själva”, med hopp om att ”någon lösning kan ha trillat ned till nästa möte” nästa år.

    Promemorian skulle behöva ett eget möte, men det hinns nog inte med, och frågan är väl om det också skulle bli en självbekräftelseövning också. Vi får sätta vår tillit till att remissvaren är skärpta, analytiska och välformulerade.

    Reply
  4. Katty
    17 mars, 2011

    Hej,
    bra skrivet Ulf!
    Jag har försökt formulera lite av mina tankar efter konferensen här:
    http://kattyhistoriskamuseet.tumblr.com/post/3917330951/dags-for-arkeologins-fagel-fenix-att-resa-sig-ur-askan

    Reply
  5. Rapport över ett rapporteringsmöte | SAUblogg
    17 mars, 2011

    […] nationellt undersökningsregister skulle kunna se ut. Hans presentation finns uppladdad och han har bloggat lite om sina tankar också. Han låter lite uppgiven tyvärr, vi får hoppas att han får ny energi när […]

    Reply
  6. Håkan Aspeborg
    17 mars, 2011

    Halleluja! Jag är frälst, må väckelsen sprida sig. Det är kortfattat vad jag vill säga om ditt förslag, angående behovet av en nationell infrastruktur för arkeologiska undersökningsdata.

    Reply

Leave a Reply to Magnus Rolöf

Cancel Reply

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: