Tema rapportering

I början av nästa vecka arrangerar Riksantikvarieämbetet (RAÄ) en arkeologikonferens med titeln Tema rapportering. Vad blir kvar efter grävningen? Jag ska hålla ett kort föredrag om det som jag flera gånger tagit upp i bloggen tidigare: Behovet av en nationell infrastruktur för arkeologiska undersökningsdata i form av ett undersökningsregister och ett datalager för digital arkeologisk dokumentation. Jag sitter just nu och förbereder mig och gör en sån där tråkig PowerPoint med mycket text i och utan bilder (som jag hoppas blir modern igen snart).

Jag är inne i det skedet av karriären där det mesta av ”det nya” bygger på saker jag gjort eller tänkt tidigare. Många saker framställs genom Ctrl+C-Ctrl+V-metoden (kopiera och klistra in). Inför föredraget började jag ögna igenom vad jag sagt tidigare om ämnet och påminner mig om en artikel i den nu avsomnade tidskriften Kulturmiljövård nr 4 1994 (temanumret Autenticitet). Jag skrev där en artikel – Arkeologi och Informationteknologi (s.51-54; ordet ADB hade då blivit omodernt) som sammanfattade fyra års arbete med metodutveckling vid RAÄ UV kring digitala dokumentationsmetoder. När jag läser texten inser jag att mitt nyskapande föredrag på tisdag nästa vecka till stora delar redan är publicerat för nästan 17 år sedan. Det kanske säger saker om min egen brist på utveckling men också att infrastrukturen kring digitala arkeologisk information har varit mycket trög att ändra och att det därmed är hög tid att göra något åt saken.

Citat från det avslutande stycket under rubriken Informationen:

”Hur kan då den nya informationen användas? Förutom i den inledande processen när undersökningen analyseras, presenteras och rapporteras, kan dessa [nya digitala undersöknings]data utgöra en bas för centrala arkeologiska  kunskapsregister. Den digitala arkeologin kan vara en väg att öka användningen av exploateringsgrävningar i forskning, effektivisera administration och en metod att förmedla arkeologiska resultat till en allt mer intresserad allmänhet.

I en högst personlig vision kan i framtiden arkeologin och kulturmiljövården nyttja information från fyra sammankopplade databaser  speglande fyra informationsnivåer under centralt registeransvar. Övergripande information om fornlämningarna finns redan idag till stora delar i digital form i ett fornminnesregister kopplat mot den ekonomiska kartan. I ett undersökningsregister samlas information kring undersökta fornlämningar. Denna datakälla kan användas vid ärendehantering och projektplanering hos såväl hos såväl länsstyrelse som som grävande institutioner. Den digitala dokumentationen bör lagras i ett dokumentationsregister. Här skulle digital originaldokumentation snabbt kunna tillhandahållas för t ex forskarsamhälle och publik verksamhet. Uppgifter kring fynd lagras i ett centralt fyndregister som nu inte är långt borta att förverkligas vid Statens Historiska Museum (SHM).

Dessa databaser är möjliga att integrera och därmed skulle det vara möjligt att samla in och sprida information kring arkeologisk fältverksamhet ur många aspekter – administrativa, projektstyrande, kunskapsuppbyggande. Visionen om centrala arkeologiska databaser delas av andra arkeologer och håller redan på att genomföras inom Riksantikvarieämbetet och SHMM. Det föreligger emellertid ett behov att samla olika initiativ med IT i kulturmiljövården i en övergripande informationsstrategi.” (Kulturmiljövård 4, 1994)

Trots att åren har gått så är det, med kanske några små undantag, en ganska korrekt sammanfattning av vad jag ska presentera i föredraget. Ganska skrämmande.

Hela artikeln från Kulturmiljövård, nr 4 1994, finns att ladda ner i PDF-format här (ca 5 Mb).