En molnig framtid?

Posted on sep 15, 2010 in Digitala museer | 9 Comments

Just nu arbetar vi som hanterar och utvecklar Statens historiska museers (SHMM) system för föremålsinformation för högtryck. Vi har fått ett internt uppdrag att fram till december 2010 utreda hur myndigheten ska arbeta med samlingsinformation i nästa generation av föremålsinformationssystem. Våra nuvarande system börjar bli rejält föråldrade och komplicerade och dyra att förvalta och anpassa i takt med den snabba utvecklingen kring kulturarvsinformation som just nu pågår. Kravbilden har ändrats ganska mycket sedan 2001. Ord som K-samsök och Europeana har dykt upp och trycket utifrån (inte minst politiskt) kring tillgänglighet för samlingarna över Internet har ökat. Digitaliserade museisamlingar är idag inte en intern angelägenhet. Kulturarvsdata är gemensamma och ska kunna brukas och utvecklas tillsammans med användarna.

Det tre museerna (Historiska museet, Kungl. Myntkabinettet och Tumba bruksmuseum) ska i framtiden arbeta i ett myndighetsgemensamt system för att överblicka, hantera, lagra och distribuera information om samlingarna. Utredningens direktiv ger att vi ska arbeta transparent, effektivt och samordnat i gemensamma processer som är lätta att utföra, överblicka och följa upp inom ramen för en standardiserad IT-miljö och om möjligt och ändamålsenligt samverka med andra.

Just nu kartlägger vi hur vi arbetar idag och vi gör modeller över våra processer och informationslager. I nästa fas ska nulägesmodellerna analyseras och bilda gemensamma framtidsmodeller, vi ska fånga kraven och funktionsbehoven. Vi ska också kika på hur marknaden för museisystem har utvecklats sedan vi gjorde vår förra utredning 2001. Då fanns det inte tillräckligt bra system och vi valde därför att utveckla våra egna lösningar i avvaktan på att bättre produkter skapades på marknaden. Har produkterna blivit bättre? Har nya moderna system utvecklats?

Att köpa ett färdigt museisystem är ett av minst fyra alternativa lösningsspår som vi tittar på i utredningen och som vi kommer att fördjupa i en förstudie nästa år . Det andra alternativet är att utveckla befintliga system så att de bättre motsvarar myndighetens behov och användarnas krav – ny utvecklingsmiljö, nya användargränssnitt men samma ”världsbild” och i stort sett samma databasstruktur. Ett tredje alternativ är att utveckla ett system genom att anpassa ett befintligt ramverk för informationshantering. Museerna är ju trots allt inte de enda som hanterar komplex information i dagens samhälle. Även andra har ju tänkt stora tankar.

Det fjärde alternativet ska jag utveckla en aning mer i detta inlägg. Det alternativet finns inte idag. Det är något nytt som måste utvecklas och som SHMM inte kan ordna helt själva. Det handlar om att lagra och förvalta sina metadata om samlingar och annan kulturarvsinformation i ett gemensamt internetbaserat system där data lagras externt (säkert och långsiktigt), systemen driftas externt (hos vem har mindre betydelse) och systemet utvecklas och förvaltas gemensamt (detta har en stor betydelse), men där informationen förvaltas som idag av museerna själva. Jag har valt att kalla alternativet Museidatamolnet i utredningsplanen. Moln eller datormoln är ett modeord som luktar luddig modernitet och som låter otroligt coolt. Men vad innebär det? Det är enligt Wikipedias definition ”en teknik där stora skalbara resurser, exempelvis processorkraft, lagring och funktioner, tillhandahålls som tjänster på Internet till användare som inte behöver ha den tekniska kunskapen eller kontrollen över infrastrukturen.” Det är väl precis vad små resursfattiga organisationer behöver idag?

Tänk er ett system för att förvalta och administrera metadata om samlingarna:

  • Där systemet både är en tjänst mot andra system och en applikation mot användare
  • Där varje museum lagrar data enligt egna modeller (fältstrukturer) men där funktioner (skapa, redigera, radera, relatera, länka mm), gränssnitts- och interaktionsprinciper är gemensamma
  • Där befintliga museidata enkelt kan hanteras bredvid andra primära kulturarvsdata från hembygdsföreningar, arbetslivsmuseer mm, där de själva enkelt över nätet kan registrera och förvalta sina data och bilder
  • Där termuppsättningar kan vara lokala om vi så vill men där vi också enkelt kan dela på gemensamma termer, ämnen, klasser och klassifikationer
  • Där vi använder befintliga eller administrerar egna gemensamma auktoriteter för personer, platser, tid och händelser
  • Där vi loggar in för att administrera våra data över nätet och där man kan alltid kan komma åt sina data från i princip vilken dator eller smart telefon som helst, men där data är säkra bakom behörighetshantering
  • Där bilder lagras i ett eller flera gemensamt upphandlade (stora) medialager med långtidsbevarande i fokus
  • Där all serverteknologi är helt outsourcad och vi inte behöver bry oss om teknik och drift
  • Där modern datalagrings- och sökteknik används. Relationsdatabaser blandas med NoSQL-lösningar där det är ändamålsenligt (det kvittar faktiskt vilken teknik som används bara det funkar). Kolla på K-samsök: Vet ni egentligen hur data lagras? Spelar det någon roll?
  • Där de data vi vill exponeras i en och samma nod mot externa förmedlingsytor och aggregatorer som t ex K-samsök för att maximera tillgänglighet
  • Där vi (museerna? ABM? ABMK?) tillsammans finansierar utveckling och teknisk förvaltning av systemet och därigenom minskar kostnader i och med att alla slipper sitta och tänka ut allt själva, drifta egna lösningar, upphandla egna system, förvalta egna lokala databaser mm. En ganska liten peng från Kulturdepartementet hade fått en enorm effekt i detta avseende
  • Där avancerad och modern lagringsteknik kan erbjudas små museer och föreningar till låga (eller inga) kostnader

Det finns naturligtvis en mängd invändningar, frågor och oklarheter i listan ovan. Vi i museibranschen bär på en tung ryggsäck när det gäller denna fråga – idén ”om det gemensamma stora systemet som klarar allt” – är på intet sätt ny. Tidigare försök har misslyckats kapitalt. Det finns en utbredd och kanske befogad skepsis – detta låter väl bra men kan det verkligen göras? Men om någon för fem år sedan hade sagt att sektorn på mindre än två år skulle kunna skapa förutsättningar för ett gemensamt sökindex för alla kulturarvsdata som skulle göra det lätt att söka i alla databaser samtidigt, så hade få trott att det varit möjligt. Men det gjordes faktiskt i form av K-samsök. Det går om vi samarbetar och samlar våra resurser. Tekniken finns där.

Jag är personligen helt övertygad om att ett musei- eller kulturarvsdatamoln är framtiden. Frågan är bara om framtiden är här nu eller om den kommer sen? Är vi mogna? Vad tycker och tror du? Går museisystemen en ”molnig” framtid till mötes?

9 Comments

  1. Nils W
    15 september, 2010

    Jag tror att det är möjligt att enas kring en gemensam lösning. Nyckeln i det du beskriver är ju att varje aktör kan ha sina egna modeller, termuppsättningar, auktoritetslistor. Jag tror tidigare misslyckanden mycket kan hänföras till en ambition att göra även dessa gemensamma.

    Mycket intressant!

    Reply
  2. Sven Rentzhog
    16 september, 2010

    Toppenidé! I samma banor tänker vi på Nordiska. Även i Norge finns tankar i samma riktning. Hur många andra museer i Sverige sitter i startgroparna för nya tankar och vad vill ni?

    Reply
  3. Ulf Bodin
    23 september, 2010

    Det finns ett påtagligt intresse just nu för den här frågan. Ett antal intresserade kommer att träffas redan under oktober för att diskutera gemensamma lösningar. Är du intresserad av att vara med i diskussionerna? Kontakta då Ulf Bodin på SHMM.

    Reply
  4. Per Lekholm
    24 september, 2010

    Låter jätteintressant! Helt överens om målbilden och är gärna med i diskussionerna om hur det skall gå till.

    Reply
  5. Karin Nilsson
    7 oktober, 2010

    Jag instämmer i grundtanken med molnet, med drift och lagring någonstans som inte spelar någon roll men det är jobbigt att utveckla själv. En kompromiss är att dela samma system, struktur och det som är bra att dela på men anpassa fält osv efter egna behov. Vi har gjort så mellan våra tre museer!

    Reply
  6. Ulf Bodin
    16 oktober, 2010

    Karin: Då måste systemet passa alla. Några sådana system finns nog inte idag.

    Molnet kan och ska inte utvecklas själv. Om det ska vara någon mening måste det utvecklas tillsammans i en gemensam plattform. Och ja, det är svårt och jobbigt ändå. Och dyrt. Men det är nog bättre att ha svårt och jobbigt en kort intensiv tid än att massor med olika museer ska ha jobbigt kostsamt var och en för sig.

    Några museer eller kulturarvsinstitutioner som ansluter sig i efterhand till ett fungerande museimoln kommer nog ha ganska ojobbigt och odyrt. De med stora resurser ska göra det lätt för de med små resurser. Centralmuseernas lösningar borde kunna nyttjas av hembygds- och arbetslivsmuseer till en mycket låg kostnad. Det är i alla fall min personliga övertygelse och det som för mig kanske gör det värt att krångla med samverkan till en början.

    Reply
  7. Ett museidatamoln? at Digitala museer
    28 oktober, 2010

    […] hastig uppföljning av ett tidigare blogginlägg om framtiden för system för gemensam samlingsförvaltning på Internet. Några intresserade museer […]

    Reply
  8. Robert Z
    29 oktober, 2010

    Mycket intressant!

    Du sammanfattar de tankar jag predikat för envar som orkat lyssna sen jag hamnade i museisektorn (1,5 år).

    Frågan är om tiden är inne för oss rent kulturellt/organisatoriskt. Tekniken är redo och ligger på överkomlig kostnadsmässig nivå nu och har väl så gjort i c:a 1-2 år.

    Mina farhågor är kopplade till design av system. I min erfarenhet är det problematiskt när ett litet antal aktörer är mycket starka beställare. Det brukar rendera i en feature-soppa där jag som stor ”kund/beställare” kräver vissa features som sedan är i vägen för alla andra som inte behöver dem. Jag tror att detta är en stor anledning till att många av dessa projekt har havererat.

    Med det sagt så tror jag att din uppställning kan lösa en del av de problemen. Det är viktigt att systemet är modulärt och framförallt att jag kan ta bort saker jag inte vill ha.

    Om det vore möjligt så skulle det bästa (rent organisatoriskt) vara om det fanns en aktör som skapar ”produkten” och som får ett så stort antal kunder som möjligt (1000-tals vore en dröm men såklart inte realistiskt) och där ingen kund är stor nog att kunna kräva features. Användarna av systemet och slutanvändarna bör vara det som står i projektägarens fokus inte enskilda ”kunder”.

    Vad tror du om att bygga systemet i moduler med möjlighet att bygga plugins, byta teman osv – ja egentligen så man bygger alla moderna CMS i open source-världen. (PS svårt att skriva i den lille lille kommentarsfältet).

    Reply
  9. Ulf Bodin
    29 oktober, 2010

    Robert: Kloka ord! Vill du skriva en längre text om dina tankar i ett gästblogginlägg? Kontakta ulf.bodin [ @ ] historiska.se så kan vi kan få till något.

    Reply

Leave a Reply to Robert Z

Cancel Reply

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: